Pappas kusin

I Vansbro bodde pappas kusin Sollan. I ungdomen var hon värdinna på Vilhelm Petterson Bergers Sommarhagen på Frösön. Otaliga var de historier hon hade att berätta om honom. Som barn tyckte jag mycket om att lyssna på dom.

I mogen ålder träffade hon Abel Eugén Levèn från Vansbro. De träffades per kontaktannons i början av 50-talet nångång. Dråpligt var att höra Eugén berätta om deras första möte. Jag ska inte närmare beskriva det, konstaterar bara att verkligheten överträffar dikten.

Eugén hade tidigare varit gift och hade en son Olle som drev Vansbro Cykel & Sport. Han var gift med Maj och de hade en son Clas-Göran i samma ålder som jag.
Min pappa och mamma åkte minst en gång per år och hälsade på. På somrarna kom Sollan och Eugén alltid åkande upp till Huljen och stannade minst ett par veckor. Det var alltid lika trevligt.
Han var en mycket duktig uppfinnare och hade i sin bil konstruerat en massa prylar. I tidiga år hade han droskrörelse i Vansbro. Detta var på 20-talet och då fanns ingen värme i bilarna, utom i Eugens taxi. Där var det varmt och skönt. 

Han var nog den förste att konstruera värmeanläggning i bilen. Han uppfann även en massa andra saker, men tog aldrig patent på dem.
Hade han gjort det hade han nog varit en berömd man inte bara i Vansbro med omnejd.

Nu är dom båda sedan länge döda. Minnena är många men roligast var nog att följa med till Skifsforssen och fiska. Han konstruerade drag och flugor som gjorde fisken vansinnig av habegär.

Sista gången vi träffade Eugén var straxt före hans död, på lasarettet i Mora.  Då var han riktigt dålig men glimten i ögat och humöret var obrutet. Han sa ofta på ålderns höst att få dö i Skifsforssen med spöt i hand vore drömmen. Riktigt så blev det nu inte, men han var aktiv nästan in i det sista.

Sollan överlevde honom med ett antal år. Sista gången vi träffade henne var när hennes hemvårdarinna med make kom hit till Huljen och hälsade på. Det var hennes sista önskan i livet och kort därefter var även hon borta.

Sollan, Eugén och mamma Alice

Återbesök efter 35 år

Sommaren 08 åkte vi på semester till Falkenberg för att hälsa på släkten. På hemvägen kom vi på att ta vägen förbi Vansbro. Vi satt och pratade om tider som varit och jag hade berättat för hustrun och barnen om släkten där och om när jag var barn/ung och åkte med mina föräldrar och hälsade på. Bl.a var jag med Sollan, Eugén och mina föräldrar på en lokalrevy som Vansbros "nöjespappa" Anders Skifs satt upp. Där spelade bl.a en ljushårig yngling (några år äldre än jag) trumpet. Det visade sig vara en son i familjen vid namn Björn. En äldre dam som satt bredvid oss sa att han var duktig och säkert skulle bli nått stort inom musiken, om han bara fortsatte och inte fick andra intressen.  Med facit i hand vet vi hur det gick. Jag var nog en av få utanför Vansbrotrakten som sett Björn Skifs live innan han "slog igenom"
 
Sagt och gjort och straxt norr om Mariestad vek vi av mot Vansbro och Mora. 
Efter 30 mil närmade vi oss frampå eftermiddan Vansbro. Som jag minns när man  kom in söderifrån var det bara ett vanligt vägkors där man svängde vänster och efter några hundra meter höger in på huvudgatan och förbi stationshuset på höger sida.
Nu var det rondeller och viadukter åt alla håll och inte kände jag igen mej ett enda dugg förrän vi plötsligt såg stationshuset, och där på huvudgatan var allt sig likt.
Vi parkerade vid stationen och sneddade över gatan mot Ferneborgs radioaffär. Där var förbommade fönster, men hos frisören var allt sig likt. På gatan träffade jag en äldre man (som visade sig vara Bengt Ferneborg själv) och frågade vem som ägde/ägt affären. Jag tyckte det var nåt bekant över honom men jag kände inte igen honom. Hade ju bara träffat honom några gånger när jag var ung och gått in i affären för att titta på radioapparater.  
Han kände definitivt inte igen mej men när jag sa vem jag var och att jag var släkt med Eugen och Sollan kom han ihåg dom väl.
Det blev ett kort men trevligt möte som slutade med att jag fick köpa några transistorapparater och lite annat till min samling. Dessa saker finns nu i mitt lilla muséum som jag berättar om på annan plats på den här sajten.

Cirkeln är sedan någon tid sluten. En av mina bästa kompisars syster, Annika och hennes sambo har nämligen köpt och renoverat gamla folkets hus och driver där idag Vansbro Kulturhus.  Här är adressen till deras hemsida:    http://kulthus.se/#

Bengt själv i sin gamla butik. På bilden är han 87 år men fortfarande still going strong. Slutade arbeta bara för några år sedan pga nersatt syn. Fantastisk man i en fantastisk lokal i ett fantastiskt hus. Bilden tagen 2008.

Din rubrik